Från aska till framtid – Borgagården återhämtar sig efter förödande brand

När hela verksamheten brann ner trodde de att drömmen var över. Men med stöd från hela Sverige, en stark vilja och mycket kärlek blickar nu Cecilia och Joakim framåt – mot en ny framtid för Borgagården.

En dröm som växte fram i fjällvärlden

För tre år sedan möttes vi första gången. Det var en krispig morgon i fjällen, där doften av nybakat bröd och kaffe låg tät över Borgagården. Vi spelade in en liten film tillsammans – Cecilia och Joakim stod då mitt i sin dröm. Ett levande snickeri, en växande verksamhet med stavar, stolar, skärbrädor och en livsstil som andades både kreativitet och frihet.

– Vi hade tagit oss förbi pandemiåren och kände att nu kan vi börja satsa igen och utveckla hela verksamheten, berättar Cecilia.

De båda hade hittat sin plats i den lilla byn i Borgafjäll. Hon – hjärnan och organisatören. Han – vaktmästaren, hantverkaren och kraften som förverkligade idéerna.

En ödesmättad morgon

Men allt förändrades på ett ögonblick. En morgon fick de samtal – det brann. Saloonen stod i lågor. Det var övertänt, och det gick snabbt upp för dem att branden skulle bli förödande.

– Jag är precis nyutbildad brandman och det här blev min första utryckning. Det var helt overkligt, säger Joakim med en blick som ännu bär spår av chock.

Stuggäster hade upptäckt branden, och turligt nog var det mellan säsong – ingen människa kom till skada. Men hela verksamheten brann ner till grunden. Maskiner, verktyg, produkter – allt försvann i lågorna.

Från chock till framtidstro

Det första dygnet var ett vakuum. Tankarna snurrade. Hur skulle de klara det här? Skulle de tvingas flytta, rycka upp barnen och lämna allt de byggt upp?

– Det kändes som slutet. Jag såg verkligen inte hur vi skulle kunna återhämta oss, säger Cecilia.

Men efter några dagar kom en första strimma hopp – försäkringsbesked, stöd från vänner, familj och människor de aldrig tidigare träffat. Det blev en kraft som sakta men säkert började bygga upp något nytt.

– Gäster, bybor, folk från hela landet hörde av sig. Det var otroligt. Någon hade sett oss i filmen vi gjorde, andra hade besökt oss. Engagemanget bar oss, säger Joakim.

Ett sår i byn – men också ett gemensamt ansvar

Att ett företag försvinner i en liten fjällby påverkar hela bygden. Borgagården var inte bara en verksamhet – den var ett hjärta i byns puls.

– Det är ju ett stort tapp för byn när ett företag försvinner. Därför betyder det mycket att vi kommer tillbaka. För byn, för oss, för framtiden, säger Cecilia.

Och det märks att kommunen också förstått det. Till skillnad från större orter där företag får kämpa för att nå fram, var det här kommunen som ringde upp dem.

– ”Vad behöver ni? Hur ser tidsschemat ut? När ska vi vara redo?” Så lät det från kommunens sida. Det kändes nästan overkligt, berättar Joakim.

Ett nytt kapitel – byggstart i maj

Planeringen är i full gång. Bygglov, materialbeställningar, ritningar. Det är många bitar som ska falla på plats – och mycket är nytt och ovant.

– Det tar tid. Vi är inte vana vid att jobba med den här typen av projekt. Men vi lär oss, säger Cecilia.

Målet är att börja bygga i slutet av maj. Då tar en ny era för Borgagården sin början. Och trots att vägen tillbaka är lång, finns övertygelsen där.

– I slutändan kommer det stå något fantastiskt här. Något nytt. Något som bär vidare det vi byggde upp från början, säger Joakim.

Verksamheten lever – i stugbyn och i människors hjärtan

Trots branden är inte allt förlorat. Stugbyn står kvar – och människor fortsätter komma.

– Det är så fint att se. Folk hyr stugor, vill vara kvar, vill stötta. Det gör skillnad, säger Cecilia.

Och de som kommer, ja, de får gärna bära lite stockar, skojar Joakim.

– Vi bygger tillsammans. Det blir en ny form av gästverksamhet – med gemenskap, skratt och kanske lite svett, säger han och skrattar.

Framtidshopp och förankring

Historien om Borgagården är mer än en berättelse om en brand. Det är en berättelse om drömmar, mod, och vad det innebär att vara en del av en by, en plats, ett sammanhang.

Det är också ett vittnesmål om kraften i det kollektiva. Hur stöd kan komma