Från fjäll till hylla – Lanthandlaren som kämpar för lokal mat i Borgafjäll

I en liten fjällby i Västerbotten driver Anna-Karin sin lanthandel med värme, envishet och ett hjärta som klappar för lokalproducerad mat. Trots långa transportvägar och logistiska hinder drömmer hon om att fylla butikshyllorna med varor från mejerier, slakterier och mathantverkare i närområdet. Det här är berättelsen om en företagares vardag – och en vilja att göra skillnad för Sveriges småskaliga matproducenter.

Det är något alldeles särskilt med Borgafjäll. Fjällen vilar som en trygg fond i bakgrunden, och byns tempo präglas av naturens egen rytm – lugn, bestämd och envis. Här, mitt bland snötäckta vidder och glittrande sjöar, driver Anna-Karin sin lanthandel. I snart 26 år har hon sett både vardag och högtid passera genom butikens dörrar.

– Jag kom till Borgafjäll i slutet av 80-talet och började arbeta i den butik som fanns då. Efter två år ville jag prova annat, men jag stannade i byn. När jag hörde att de kanske skulle lägga ner affären var det något som väcktes i mig. Jag gick dit och sa: ”Nu köper jag affären”, berättar hon.

Och så blev det. Från ett spontant beslut till ett livsprojekt. I dag är butiken inte bara en plats för handel – den är ett nav i samhället. En mötesplats. En trygg punkt. En livsnerv.

Den lilla butiken med den stora ambitionen

Skyltarna i hyllorna är prydligt skrivna. Golven är skinande rena. Varorna står i raka rader, välorganiserade men aldrig opersonliga. Butiken har ett charmigt lugn, och det är lätt att förstå varför människor gärna dröjer sig kvar här.

– Vi har kanske inte allt, men vi ordnar det mesta, säger Anna-Karin med ett leende. Det var Göran, han som startade butiken på 60-talet, som myntade det uttrycket. Vi har hållit fast vid det – det säger ganska mycket om vår filosofi.

Att driva lanthandel i en fjällby är dock inte utan sina utmaningar. Framför allt inte när det gäller att få in produkter från lokala matproducenter.

– Jag skulle vilja ha fler varor från små mejerier, slakterier och andra mathantverkare. Men det är svårt. Inte för att de inte finns, utan för att de inte når fram hit, säger hon.

Transporternas tyranni

Problemet stavas logistik. Det är inte bristen på lokalproducerade varor som är det stora hindret – det är vägarna mellan dem.

– I dagsläget är det Lycksele som är hubben för våra transporter. Ska jag till exempel köpa in varor från ett litet mejeri i Vilhelmina, som bara ligger tio mil härifrån, måste de först skickas till Lycksele. Därifrån ska de sen skickas tillbaka till mig. Det är en omväg på nästan 40 mil, förklarar hon.

Det säger sig självt att det är ohållbart – både ekonomiskt och miljömässigt. Varje extra mil innebär en kostnad, en klimatpåverkan och ett hinder för att småproducenter ska kunna konkurrera med de stora aktörerna.

– Jag vill gärna stötta det småskaliga, men det måste också vara praktiskt möjligt. Och där är vi inte riktigt än.

Regeringens satsning på småskalighet – men vad krävs i praktiken?

Det har länge pratats om att lyfta småskaligt mathantverk i Sverige. Regeringen har lyft initiativ för att främja lokal produktion och stärka livsmedelsförsörjningen utanför storstadsområdena. Men i praktiken krävs mer än goda intentioner.

– Vi behöver samordnade transporter som faktiskt fungerar för oss på landsbygden. Det är inte rimligt att den som bor tio mil bort ska behöva skicka sina varor fyrtio mil för att nå mig, säger Anna-Karin.

Det handlar om struktur – men också om att se den småskaliga handeln som en viktig kugge i ett större system. En lanthandel i Borgafjäll är inte bara en butik. Det är en förutsättning för att lokalproducerade varor ska nå konsumenterna.

– Alla pratar om närodlat, men vi som står i butik vet hur svårt det är att få till det när systemet inte hänger ihop.

Företagandet som vardag och livsstil

Lanthandeln i Borgafjäll är öppen året om, men det är under vintern och sommaren som tempot är som högst. Då kommer turisterna – skidåkare, fjällvandrare, stugägare – och fyller butikens gångar med liv.

– Under påsk och jul är vi sju personer som jobbar. Just nu har jag två heltider och två på 60 procent. Det är ett pussel, men jag har ett fantastiskt team, säger Anna-Karin.

Att hitta personal är ibland en utmaning, särskilt i en liten by. Men det är också en plats där människor bryr sig om varandra, där arbetsglädje och samhörighet är påtaglig.

– Jag älskar mitt jobb. Det är mycket slit, men det är också mycket kärlek. Jag känner att det jag gör betyder något, säger hon.

Ett hopp om framtiden – tillsammans med producenterna

Trots alla utmaningar är Anna-Karin hoppfull. Hon ser en framtid där fler små producenter når ut – och där fler butiker som hennes får möjlighet att vara en del av lösningen.

– Jag tror att vi måste börja prata mer med varandra. Butiker, producenter, transportörer. Vi måste hitta smartare sätt att samarbeta, säger hon.

Hon nämner exempel där flera småbutiker gått samman för att samordna leveranser, eller där producenter själva hittat vägar att skicka varor direkt utan att gå via stora omlastningscentraler.

– Vi är inte där än, men det bubblar lite. Man märker att viljan finns. Nu gäller det att hitta vägarna.

Ett nav i byn – och i framtidens matsystem

I Borgafjäll är lanthandeln mer än en butik. Den är ett nav i byn, ett nav i vardagen – och ett nav i en större berättelse om hur lokal matproduktion kan bevaras, utvecklas och nå ut till fler.

– Vi som driver företag här i byn, vi håller igång samhället. Vi skapar arbetstillfällen, möjliggör boende, och ser till att folk har någonstans att handla. Och vi vill kunna erbjuda mat som är gjord med hjärta, nära oss, säger Anna-Karin.

Och kanske är det just det som är nyckeln till framtiden. Inte fler centrala lager, utan fler hjärtan som slår för platsen de verkar på. Inte längre transporter, utan kortare avstånd mellan producent och konsument. Inte färre småbutiker, utan fler nav – som Borgafjälls lanthandel.